Livet utan kakor, bakelser, bullar och godis känns....tomt. Idag är det andra dagen utan fika. Kankse har mitt sockerbegär bitit sig fast så hårt att jag är en fikoholist och att det är såhär jag SKA känna när min "drog" håller på att försvinna ur kroppen. Men jag känner i alla fall inte att jag har nån dödslängtan och ingen depression eller skakningar, bara att det är JÄVLIGT SYND OM MIG som inte får fika - eller får och får, jo det får jag väl, men jag tänkte försöka lura mig själv att tro att jag nånstans besitter kontrollen över mina sötsaksintag - i alla fall något längre än 2 dagar.
Imorgon KAN dock det hela vara över - fikauppehållet alltså. Ska till en bekant och fika imorgon - jag antar att hon inte bjuder på fruktsallad :-/ Men då kommer mitt fria val som människa att prövas: Jag har tre val
-Nej tack, en kopp kaffe blir bra
-Ja tack, vad gott, får jag ta en till?
-Hej det är jag, jag har huvudvärk, kan vi ses en annan dag, måste vila i eftermiddag.
Det tredje alternativet är det fegaste för då vågar jag ju inte ens möta min "fiende".
Ska bli spännande att se upplösningen på det hela imorgon.
Wish me luck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh du duktiga kvinna, fikabröd som är svårt att avstå ifrån! Du kan ju försöka med att intala dig att du inte tål godsakerna. Hmm det ska jag prova på mig själv med. (Oj nej hoppsan, plötsligt har jag blivit allergisk mot socker!) :)
Många lyckönskningar i din avvänjning från socker! (Det går, jag hade inte varit sockerberoende på jättelänge innan jag blev ihop med Kimpansen)
Tack för ditt stöd! Det behövs verkligen, för livet är trååååkigt utan fika :-(
yYou're welcome. Jag vet. det är tråhåhåååkigt. Det är min andra dag som jag låter bli att baka något, jag hyrde t.om en inte särskilt bra film för att sysselsätta mig med något annat. Gah!
Jag är f.ö ganska säker på att muminkexet och klistersylten dunstat bort på de där promenaderna. ;)
Skicka en kommentar